Tre år senare.

danerikblomberg
20 maj
3 min läsning

Uppdaterat: 25 maj

Del 2. Dag 2.

Jag kommer inte på något bättre namn på andra delen så dag 2 får duga.

Det var alltså igår.

Nu är det en timme sedan jag vaknade, 05:45. Kunde inte somna om, för många intryck att bearbeta.

Jag har sovit i stugan på bilden. Det är en f.d. container ombyggd till något som närmast liknar en ”attefallare” Den ligger mitt ute i skogen på ett litet berg med utsikt ner över nejden.

Byn heter Sillebotten. Märkligt namn som är hämtat från sjön Östra Silen.

Fortfarande i Värmland, nära gränsen mot Dalsland.

En avkrok i Dalsland kanals vindlande vattensystem. På 1870-talet gick det ångbåtstrafik ända hit från Göteborg.

Men nu skulle det handla om dag 2.

Det gäller att hänga på i händelserna. Det går ju skriva sådana här reseberättelser i efterhand men det är lätt att det inte blir av eller att man tappar detaljer.

Uppsidan är att det kan bli mer genomarbetat, men alltså utan den fräschör och aktualitet som ges här och nu.

Efter frukosten igår på Disponentparken stannade jag till på närbelägna Cassels Konserthus, historien om Cassels återgav jag i förra årets reportage ”Åter till Grängesberg”

Men jag har inte sett insidan.

Jag går runt byggnaden och bakom ett entrefönster kan jag skymta en liten lapp: Vid ärenden till Cassels ring ordförande och ett mobilnummer, samt även ett nummer till Bo.

Jag satsar på Bo och via en skakig linje får vi kontakt. Jodå, han är ändå ute och åker och kan komma förbi och öppna upp.

Ytterst vänligt.

På Valborgsmässoafton 1992 drabbades Cassels av en förödande brand som ödelade i stort sett hela byggnaden. Efter 2 år och 22 miljoner var konserthuset intakt igen.

Lyckligtvis var Cassels fullförsäkrat.

Bo har varit engagerad i Cassels under nära 50 år. Bördig från Borlänge med en omisskännlig ”Tony-Rickardsson-accent”

Han jobbade själv i Grängesbergsgruvan från 1971 fram till att den lades ned 1990. Jag frågar vad han gjorde i gruvan.

”det mesta om man säger så, svarar Bo, jag borra och lasta och var skjutare, så det var en del…”

Under de åren var det 1700-1900 anställda i gruvan.

Bo har sin fru med också men jag tror knappast det var hennes ide att åka upp till Cassels för en spontan visning. Hon skruvar otåligt på sig.

Ännu ett möte med en lite äldre man. De är där ute och har tid.

Jag såg dom inte förr på samma sätt. Kanske för att jag nu själv är en av dom.

Tack Bo !

Bo.

Jag tar ut kursen mot Filipstad för att hälsa på Larseric Vänerlöf, vars liv genom bilder jag förra året skildrade i reportaget ”Bildmannen - från Karlaplan till Lesjöfors”

Mitt mest lästa reportage.

Det blir ett par timmar över kaffe och wienerbröd.

Självklart tog jag vägen över Lesjöfors, där allt är sig likt, vad annars.

COOP håller på att fräscha upp lokalerna med en utökad cafedel.

Klockan börjar närma sig 17 och jag behöver både mat och någonstans att bo.

Mathållningen är vad den är när man flackar runt så här i bygderna. Bara ett wienerbröd sedan i morse. Jag behöver något ordentligt på plats.

Knappar på GPS:en och ber den köra mig till Texas Corner i Karlstad. Och jodå, visst fanns det ett Texas i Karlstad men inte Corner utan Longhorn.

Mätt och nöjd går jag in på Booking och hittar containern i Sillebotten.

Klockan är närmare 20 när Moa möter mig i backen nedanför stugan och ger mig de sista instruktionerna.

Sover okej.