Tre år senare.

danerikblomberg
20 maj
3 min läsning

Uppdaterat: 25 maj

Del 3. Wrong turn.

Jag lämnar Sillebotten och tänker mig en resa vidare ner längs Dalsland kanals sjösystem.

Går lite på minnet från förra året och ställer in GPS:en på Västra Fågelvik. Därifrån ska man kunna ta sig vidare ner mot Ed.

Kyrkan i Västra Fågelvik ligger otroligt vackert på en udde vid sjön Foxen.

Jag tänker på min mor.

När vi var på semester under 60-talet ville hon allt som oftast stanna vid kyrkor längs vägen.

”Men Leon, kan vi inte stanna vid den här kyrkan…” hördes det från framsätet.

Vad jag minns stannade pappa aldrig. Han var yrkeschaufför och hade ett mål för dagen. Troligtvis något vandrarhem i fjärran.

Därtill odlade han livet igenom ett genuint ointresse för kyrka och religion.

Kyrkogården i Västra Fågelvik har en tung stängd järngrind som jag måste forcera.

Inte vidare gästvänligt.

Kyrkporten är också stängd med hänvisning till någon app från Svenska Kyrkan där man kan få veta mer om kyrkan i Västra Fågelvik.

Jag hittar en hemsida för ”Kyrkans Tidning” där frågan tas upp och där en artikel av historikern Dick Harrison citeras:

”De förbommade kyrkorna är det största och mest utbredda svenska exemplet på hur vi dagligen berövas vårt gemensamma kulturarv – det konstnärliga, det arkitektoniska, det andliga och det historiska.”

Kan bara hålla med Dick.

Det är bara jag vid kyrkan när jag anländer, men under tiden har en holländsk bil landat på parkeringen. De har väl sett mig forcera järngrinden och rycka i kyrkporten.

Oklart om de tyst håller med om de märkligt stängda svenska kyrkorna eller om de blänger mest för att de undrar vad det är för lufs som inte verkar respektera kyrkans område.

Jag kliver in i lillmercan och åker vidare men inser att något inte stämmer. Stannar och vrider och vänder på kartan och rattar på GPS:en. Jag har kört på känn och gamla minnesbilder.

Ett fatalt misstag och jag inser att jag hamnat i en återvändsgränd. För att komma dit tanken var skulle jag vara tvungen åka tillbaka flera mil samma väg som jag kom.

Vad göra ?

I korsningen jag står i leder en grusväg rätt in i skogen.

Jag tar den.

Efter några kilometer dyker skylten upp: Norge (Gränsen)

Just snyggt. Jag har varken pass eller norska pengar på mig.

Det är bara att bita ihop, kilometer efter kilometer i dammet genom ”no mans land” Vägen är smal och i avsaknad av mötesplatser. Enda alternativet är framåt.

En obeveklig buffertzon mellan oss och grannen i väster. Vägen ligger inte långt från den gamla bilskroten i Båstnäs. En gammal smuggelväg mellan Sverige och Norge.

Den blixtrande vackra majdagen står i skarp kontrast till den krypande oroskänsla som börjar sprida sig i kroppen.

Ljuset förvandlas till något obestämbart grått. Och varför allt detta grus.

Norge har väl mest olja i Världen. Lätta på fonden och börja asfaltera !

Bensinen i Norge är fyra kronor dyrare än i Sverige. Dom håller igen.

Tusen miljarder kanske bara är en dröm.

En mardröm som varje norrman vaknar till. Man vet aldrig. Det var inte på riktigt.

När allt kommer ikring har vi bara torsken och de karga odlingslotterna mellan fjälltopparna.

Längs grusvägens damm har en enorm lada fallit ihop av vinterns snömassor.

Jag ser inga människor förutom en man som står och bligar uppfordrande vid en husgavel. Han har en högaffel i handen som han höjer i en hotfull gest.

Tänk om jag får motorstopp ? Kommer dom fram då ?

Drar ut mig i skogen vilt skrikande:

”Var fan var ni i kriget ? ”

Det kanske är det sista jag hör innan högaffeln faller ned med en dov duns i nacken.

Mercan släpas ner till Båstnäs för att plockas isär och säljas på Norges svarta marknad. Inte mycket har förändrats sedan 1950-talet.

Det liknar en tidskapsel här nere. Fantasin skenar och frågorna hopar sig.

Förstår dom engelska ? Kan jag göra mig förstådd ?

Jag är äntligen ute på asfalterad väg och har stannat till vid en rastplats. En skylt anger Bobilparkering, vad är det för begrepp ? Vet dom inte att det heter Stellplatz.

Parkeringen är öde, inga turister syns till.

Bara en norsk husbil med satellitantenn på taket. Är det med den dom pejlar in aningslösa tyskar och holländare innan de sänker ner dom i Haldenkanalens mörka vatten.