80 somrar på Ostkanten.

En dag 1940 följde Gunilla Brattbergs farfar Victor med en god vän på

ett tjänsteärende till Älmsta på Väddö.

Farfar var från Bohuslän och han ville naturligtvis passa på att åka ner och titta på havet.

När han kom ut på klipporna i Gamla Grisslehamn visste han direkt

“Här vill jag bo !”

Han åkte upp till bonden på Veda och förhörde sig om möjligheterna att få köpa en tomt.

”Du kan inte bygga där, fick han veta av bonden, huset kommer aldrig stå kvar i vinterstormarna”

Men Victor stod på sig, och jodå, det blev affär. Tomten är 3 meter vid grinden, 75 meter vid havet och sträcker sig 200 meter ut i Ålands hav, med eget fiskevatten.

Med en enkel skiss åkte Victor upp till en snickare på trakten och året därpå stod huset klart.

Fastnitat i berget.

Gunillas pappa Henrik tog sedermera över huset men numera är Gunilla ägare. Vanligtvis bor hon i stugan cirka 4 månader varje år, från påsk till mitten av augusti.

De här längre vistelserna tog sin början i samband med att Coviden bröt ut 2020. Sedan pensionen jobbar Gunilla ideellt och har kunnat sköta de flesta möten digitalt via Zoom.

"På våren är inte en kotte här ute, berättar Gunilla, en del kommer till helgen. Jag lider inte av det, jag har fullt upp att göra"

Gunilla är född 1944 och har sedan dess inte missat många sommardagar i Gamla Grisslehamn.

Hon föddes i Gamla Stan, inte långt från K. A. Almgren Sidenväveri, som hennes familj drev under många år. Sidenväveriet är ett verkligt klassiskt Stockholmsföretag från 1830-talet som finns kvar än idag. Sönerna fick ansvar för varsitt dotterbolag.

När Gunilla bara var ett par år gick flytten vidare till Saltsjöbaden. Där grundlades hennes intresse för hav och segling, något som följt henne genom livet.

Gunilla blev god vän med fiskarna i Gamla Grisslehamn. På långbryggan fanns det 2 fiskebodar. Den ena hade Andersson och den andra hade Lindstedt.

Lindstedt gick ut väldigt tidigt på mornarna och vittjade sin långrev. Då mötte Gunilla upp och hjälpte till att "nacka" långreven. Det innebar att man rensade krokarna inför nästa fiske och satte tillbaka dom i långrevslådan.

Ersättningen var 2,50:- för 200 krok.

Därefter gick hon upp till kiosken.

Kvinnan som drev kiosken några somrar i slutet av 50-talet hette Dagmar. Hon bodde i Ortala. Varje morgon cyklade hon ner till kiosken i Gamla Grisslehamn med pakethållaren fullastad med färskvaror.

Gunilla fick assistera, serva kunder och hjälpa till att hålla ordning på räkenskaperna. Folk handlade där vad som behövdes för den tidens enkla sommarstugeliv.

Gunillas lön bestod av bröd som blivit lite för gammalt och en glass då och då. Så det var inte för pengarna Gunilla trivdes med jobbet i kiosken.

Andra fiskare nere i hamnen vid denna tid var de som höll till i den stora vänstra boden. Den står där än idag, om än lite på sniskan.

Där huserade den tidens bönder Andersson i Veda, ej att förväxla med dagens Andersson i Veda. Det var bröderna Robert, Arvid och Gerhard. Robert och Arvid hade en större båt för att lägga ut strömmingsskötar med.

Gunilla var med bröderna Andersson väldigt mycket, hon var deras “fiskeflicka” som hon uttrycker det. Hon älskade att vara i Gamla Grisslehamn. Var föräldrarna borta hade hon alltid sällskap av en kompis.

Mycket kretsade kring fisket och fisk fanns det hur mycket som helst. Efter middagen tog man gärna roddbåten en bit utanför berget och kunde på kort tid dra upp en 4-5 torskar.

Fina abborrar metades vid Lappen, ett av de små inre skären utanför Gamla Grisslehamn.

Under årtionden låg militärbataljoner och övningsområden på rad längs Roslagskusten.

"Det vimlade av militärer här", berättar Gunilla.

Högst upp på Kasberget där idag står en parksoffa fanns en kanon med vidhängande hus.

På berget intill deras tomt stod ett stort sjömärke som de brukade klättra på och ute på havet flög den militära skjutskolans flygplan med en sorts “korvar” på släp som besköts.

Uppe i skogen låg en radarstation. Kustartilleriet i dess dåtida form avvecklades år 2000. Förutom lite betongrester här och var är det mesta borta idag.

En annan detalj som Gunilla kan slås över är att man aldrig cyklade till Älmsta, som man gör idag.

En av handlarna i Älmsta, Jorlins, körde varje torsdag sin Volvo Duett ner till Gamla Grisslehamn med veckans beställningar. Vi fick krypa in där bak och plocka ut det vi behövde eller hämta ut våra beställningar.

Varannan vecka kom bryggarbilen ner till Gamla Grisslehamn.

Vatten, el och telefon fanns inte. Behövde man ringa blev det att ta sig ner till Telefonplan i Sandviken. Skylten till Telefonplan står nere i Sandviken än idag.

Nedanför Kasberget vid "militärbaracken" fanns en gemensam brunn där vatten hämtades i kopparkittlar. Plast var ett senare påfund. 

"Det var ett enkelt liv, charmigt på sitt sätt", som Gunilla konstaterar.

Grinden till tomten består av svartek från en gammal fiskebåt som plockades upp ur dyn nere i hamnen. Båten kan ha varit från 1700-talet eller ännu äldre. Från den tiden när det var som mest ruljangs i Gamla Grisslehamn.

Det var först på 1780-talet som postrodden flyttades till norra Väddö som då fick namnet Nya Grisslehamn. Gunilla minns att så sent som på 1950-talet sa man enbart Grisslehamn om det som vi idag känner som Gamla Grisslehamn.

Väder och vind går hårt åt hennes stuga, knappt ett stenkast från Ålands hav.

Mycket har fått bytas ut och underhållas genom åren. Idag andas huset en enkel atmosfär av sommarstuga från förr. Men bakom fasaden döljer sig alla tänkbara moderniteter och en teknikstandard som nog få når upp till härute.

Gunilla är sedan barnaår något av en tekniknörd. Det hon inte vet om AI, artificiell intelligens, är nog inte värt att veta.

På distans från Gamla Grisslehamn och på Kungsholmen, där hon annars bor, håller Gunilla kurser för äldre med allt kring datorer och it. Det sker via seniorföreningen Seniornet.

Ett långt yrkesliv som läkare har fört Gunilla till olika adresser runt om i Sverige. Men var hjärtat och hemkänslan finns råder det ingen tvekan om.

"I Gamla Grisslehamn har jag mina rötter".

Länk till Sten Brattbergs hemsida där du kan beställa drönarbilder över Gamla Grisslehamn.

Till starten på min hemsida där du hittar fler berättelser och reportage.