Tre år senare.

Del 5. Invandrare & utvandrare.

Solvikens Pensionat, Ingelstad.

Döm om min förvåning när jag landade här igår kväll mellan regnskyarna och upptäckte att det var pensionatet som pryder framsidan på boken “Klassiska hotell & äkta pensionat”.

En av de första reseböckerna jag inhandlade på nystartade Euro Business Travel AB, 1994. Här står tiden still än idag, precis som i beskrivningarna vid bokens utgivning 1993.

Det fick bli 2 nätter.

Pensionatsliv fick jag lära mig, är samkväm och måltider på fasta tider.

Även 2025.

Jag tror jag hann innanför dörrarna samtidigt med sista sucken av pensionatseran.

Storhetstiden var fram till 1950-talet.

Är det frukost 07:30 så kommer man 07:30. Inte insläntrande 07:50.

Och middag 17:00 ! Jag landade just vid 17 och behövde bara upp en sväng på rummet först.

“De andra gästerna väntar”, meddelade mig värdinnan, tillika pensionatets ägare Inger Håkansson.

Mycket vänligt, ska tilläggas.

Det kan finnas anledning att återkomma kring pensionatslivet förr. Under 2024 passerade jag även Fegens Vandrarhem, förr i världen pensionat.

Fegen ? det hade ni aldrig hört talas om.

Inte jag heller förrän jag i sena eftermiddagen hackade in mig på “booking”i jakt på nattkvarter.

Fegen ligger precis på gränsen mellan Hallands och Jönköpings län. Jag var då i trakterna för att söka min farmors födelseby Dung.

Dung är så litet att det inte kommer upp på Google Maps.

Farmor Hanna föddes där 1897. Hon levde tills hon var 89 år och stilla somnade in i den då nybyggda förorten Gottsunda utanför Uppsala.

Min bror var förbi Dung för cirka 15 år sedan, själv hade jag aldrig varit där.

Det jag hade att gå på var ett gammalt kort från 1908 där hela familjen Holmèn står uppsträckta framför det nybyggda huset. 8 barn och föräldrar.

Nummer 9 saknas, det är äldste sonen som redan är i Amerika. Det är han på kortet på bordet.

Längst till höger står Hanna. Jag brukar hävda att där finns drag av vår dotter Emma.

Tittar hon inte lite snett bortåt samtidigt ? Bortåt landsvägen. Som att hon redan är på väg i tankarna.

Sju år senare utvandrar hon till Amerika. Hon är 17 år när hon kliver på båten mellan Liverpool och New York. 

Det nya boningshuset var ett enormt lyft för den stora familjen. Bort från den lilla stuga där alla tidigare hade samsats.

Skulle jag nu hitta huset ?

Väl på plats underlättades uppdraget av att ytterst lite hade förändrats i Dung på drygt hundra år. Någon fastighet hade tillkommit på 50-talet, inte mycket mer.

Så där var den. Välhållen men obebodd. Varmt vårdad av någon avlägsen släkting från trakten.

Tvärs över vägen, hundra meter bort, uppfördes det nya hemmet.

Det första hemmet i Dung.

Bilden tagen genom stugans fönster.

Vi återvänder till maj 2025.

På nytt reser jag i utvandrarnas spår.

Jag hade stämt träff med arkivarie Gunnar Wennerström på Utvandrarnas Hus i Växjö.

Tidigare i vår sände jag musèet länken till mitt reportage “Amerikanska vykort”, i hopp om att det skulle väcka intresse.

Det gjorde det.

Så pass att de även köpte in den fotobok jag tagit fram på samma reportage.

Så nu finns Gustavs berättelse där på utvandrarbiblioteket, tillsammans med hundratals andra svenskars öden från den stora svenska utvandringen.

Utvandrarnas Hus var en upplevelse klart över förväntan.

Utvandrareran är ju numera fyra generationer bort om man räknar in våra egna barns generation. De levande minnena och aktualiteten glider sakta undan.

Men jag kan varmt rekommendera ett besök på Utvandrarnas Hus.

Mycket proffsigt och "up-to-date" inom “Kulturparken Småland”, mitt i Växjö.

Under 2022 genomfördes en total omgörning av huvudutställningen.

“....plötsligt fick vi en rejäl pengahög från Regionen…”, som Gunnar uttryckte saken.

Jag lämnar Växjö och styr mot Målerås.

Där har jag stämt träff för en uppföljande intervju med den levande glaslegenden Mats Jonasson på Målerås Glasbruk. Jag var förbi här helt spontant i maj 2024 och träffade då Mats.

Det är nu sjunde dagen längs vägarna och det är dags att styra åter mot Stockholm.

Det finns anledning att fundera över in- och utvandring.

Dåtid och nutid.

Över en miljon svenskar lämnade Sverige åren 1830-1930.

Saker sker. Skördar slår fel. Industrier falnar. Krig uppstår.

Folk lämnar hembygd, släkt och vänner och söker sig nya liv. Ofta långt bort.

Det är så det är, har varit och kommer förbli. 

Men med historiens skygglappar tätt slutna lockar SD nya väljargrupper. Under valåret 2022 gjorde jag mina första resor ut i landet. Träffade SD på torget i Ånge.

Snart är det dags igen. De gamla brunskjortorna vässar vapnen och rättar till slipsen. För 10-15 år sedan kunde det vara riktiga pajsare som dök upp när SD synades i media.

Idag går de flesta inte att skilja från någon stringent regeringskollega ur annat Tidöparti.

Men faktum kvarstår. I en stor intervju i SVD nyligen slår partiveteranen Björn Söder fast:

“Egentligen är vi i stort sett samma parti ideologiskt som när vi bildades”

När vår farmor anlände till Ellis Island utanför New York våren 1915 blev hon noggrant besiktigad. Hanna klarade sig igenom nålsögat.

Sämre gick det för hennes finska hyttkamrat som fick samtliga tänder utdragna.

Hanna beskriver i den intervju jag gjorde med henne 1978, de hjärtskärande skriken från sin arma medpassagerare när tandläkaren gick loss utan bedövning.

Inga med dåliga tänder släpptes in i Amerika.

Augustus F. Sherman, tjänsteman vid Ellis Island Immigrationsbyrå, fotograferade under åren 1905-1920 nyanlända immigranter. De bästa bilderna valdes ut för den bok som utkom 2005.

Jag avslutar med några bilder därifrån.