2026.70 Dag 3.

5 juni
3 min läsning

(Bilder och bildtexter längst ner)

Hotel Tussilago var en annorlunda upplevelse.

En gammal trävilla av modesta mått omgjord till hotell. Yngve mötte mig i blåställ i dörren (frun är och handlar)

Min första reaktion när jag kom in i den lilla loungen bakom receptionen var; det ser precis ut som ett av de där engelska landsbygdshotellen.

Yngve bekräftar att jag är på rätt spår, fru Tina är från England.

Innan Yngve och Tina tog över i December 2025 hade här bl.a. varit anpassat för enklare långtidsboenden.

I 10 år hade Tina drömt om att en dag kunna ta över hotellet. De bor i närheten och träffades på Englandsfärjan 2006, fyra + två barn fanns redan, så den biten var avklarad.

Nu vid 60+ stod alla positioner rätt och hon slog till.

Tina är uppvuxen i Bournemoth och Yngve är från trakten. Yngve har t.v. även ett par andra jobb för att dryga ut kassan, därav blåstället.

Det är verkligen en liten mysig oas de skapat.

Starka rekommendationer från reportern.

Inte långt härifrån ligger Nossebro, också värt en omväg. Här passerar turistvägen ”Retrovägen” som går mellan Göteborg och Skaraborg.

Ett eldorado för alla retrofreaks.

Idag ska jag runda Vänern via Vänersborg och ta ut riktningen mot Karlstad och vidare en timme upp till Långbans Gruvby som är slutdestination.

Precis efter Vänersborg kan man svänga höger i en krok bort från E45:an, ut mot Vänern.

Vet inget alls om om denna väg men det visar sig vara en riktigt fin sträcka som går upp mot Mellerud. Rekommendation på den.

Här får jag också plötsligt syn på en gammal rostig Austin som står strategiskt placerad mitt på en i övrigt välansad tomt.

Jag måste vända om och kolla. Och ja. Där fanns underlag för något som framöver är värt sitt eget kapitel.

I Mellerud vräker regnet ner.

Klockan är nu närmare 15 och jag bokar ett rum via ”booking” på Tössestugan, någon mil söder om Åmål.

Jag ringer upp Tössestugan för att höra om det finnns möjlighet att få en middag vid ankomst, varvid en märklig dialog uppstår.

Dom har inga bokningar för natten och ska just bege sig därifrån. Hon förstår inte hur jag kunnat boka via ”booking” så här sent. Ska inte vara möjligt.

För en gammal resebyråman är allt möjligt (sa jag inte).

Jag får nästan be om ursäkt för att jag ämnar anlända som kvällens enda gäst. Nåväl, situationen lugnar sig.

Närmaste matintag finns i Åmål. Div pizzerior och hamburgare. Jag väljer en indier, oftast säkra kort. Spice House heter stället.

Men förutom hunger blir jag också fruktansvärt p-nödig. Alltså, det blir ännu värre när man vet att här inne i Åmål kan man ju inte bara kliva ut i en buske.

Desperat talar jag in meddelandet på GPS:en. ”Kör till Åmål station”

Gud ske pris, där fanns en toa.

Men stationen, stationen. Vilken mess. Gamla SJ, kom tillbaka, allt är förlåtet.

Ett i övrigt vackert gammalt stationshus huserar en fullkomligt miserabel vänthall med vidhängande vandaliserad toa.

Det från SJ avknoppade fastighetsbolaget Jernhusen har i sin tur anlitat systerföretaget Svenska Reseterminaler AB för uppgiften.

Går inget vidare, åtminstone inte i Åmål. Värt en uppföljning.

Jag återvänder till Tössestugan som inte alls är en stuga utan snarare en mindre herrgård.

Själv i huset låser jag ändå rumsdörren och somnar gott. Vem vet vad för gamla spöken som huserar.