2026.70 Dag 2.

(Bilder och bildtexter längst ner)

Finspång. Där jag vaknar upp denna dag.

Det är annat än de falnande bruksorter som ofta korsat min väg. En liten välmående kommun intill storebröderna Norrköping och Linköping.

Samtliga kommuner i Östergötland gick med plus under 2025, men störst överskott sett till antalet invånare hade Finspång.

En starkt bidragande orsak till stadens välmående är ångturbinen och det företag som bröderna Ljungström, Birger och Fredrik startade 1913; Svenska Turbinfabriks AB Ljungström.

I dagligt tal STAL. Det blev sedermera STAL LAVAL och efter ytterligare fusioner och sammanslagningar står där idag Siemens Energy AB, med cirka 3000 anställda.

Finspång är idag vad många av de gamla bruksorterna en gång var.

Jag tänker mig dagens resa mot norra delen av Vättern. En lunch i Askersund borde bli lägligt.

Resan går via vindlande småvägar och tunga skogar.

Men allt som oftast bryter vidsträckta åkermarker fram, inramade av stengärdsgårdar.

Vilket slit.

De torpare, småbönder och statare som med enkla verktyg satte upp dessa.

En enormt stor markägare i trakten är släkten Hamilton. De driver sedan 300 år och i 9:e generationen, fideikommissen Boo Egendom.

Jag hittar ett ”hemma-hos-reportage” från 2020 i Nerikes Allehanda med far och son Carl-Fredrik och Carl-Hugo Hamilton. Den förstnämnde, född 1976, står i begrepp att ta över.

Brukskontoret ligger i den småslitna orten Hjortkvarn, där jag för övrigt passerade igenom igår.

”Det lilla brukskontoret i Hjortkvarn andas enkelhet. En rak korridor bara, med expeditioner längs sidorna”, berättar reportern från NA.

Tilläggas kan att grannar är mestadels små egnahem från mitten av förra seklet, en del rejält slitna.

Påvert och utan allt för mycket bling-bling rör sig dagens grevar och baroner. Verka, men inte synas. Gärna i en diskret bil av svenskt fabrikat. Skuggan om fideikommissernas vara eller icke vara hänger tung.

Blir nästa brukspatron någon av våra tech-miljardärer ?

Efter paus i Askersund reser jag vidare ner längs västra sidan av Vättern, ner mot Karlsborg.

Vägen går förvisso nära Vättern men inte så pass att man får några vyer. Rak, effektiv och lite småtrist.

Här har vi nu alltså Karlsborg och strax Hjo. Bägge har jag besökt flera gånger tidigare.

Absolut värda en omväg för turisten, men inget att skriva hem om för en durkdriven Sverige-reporter med faibless för landsbygdens baksidor och oupptäckta smultronställen.

Jag har för natten hittat ett rum via ”booking” i Essunga. Orten ligger några mil efter Falköping, åt Vänern till. Hotellet heter Tussilago.

Temperaturen sjunker, moln hopar sig och när jag framåt 20:30 svänger in på parkeringen kommer de första regndropparna.

Bo Kyrka. Här stavades Bo med endast ett o.

Svensk sommar.

Hotel Tussilago.

Boo Egendom AB.