Vägkrigarna.
Maj 2024, Söderöver del 2.
”Jaså, du är ute i värmen och far ?”
Jag har stannat till vid ”Kalle i backen”, inte långt från Jönåker.
Här fanns innan E4:an drogs om 1986, en ICA diversehandel. Den drevs därefter som fristående diversehandel i 23 år.
2009 tog Lasse Jakobsson och Astrid Winberg över.
Lasse möter bakom disken. Född samma år som jag, 1956. Tidigste barndomsåren i Junsele, Norrland. Därefter i miljonprogrammets Skärholmen.
Det var en bra uppväxt i Skärholmen, säger Lasse.
Som vuxen med firma inom grävmaskiner, hjullastare. Brorsan hade lastbilar. Jobbade även som ”röris” Men egentillverkade ”plåtgrejer” är huvudintresset. Skyltar, logotyper m.m.
Firman på plats heter Backens Plåtverk.
”Men hemsida, nej, dom tjatar på mig men det får vara, det går bra ändå”
Frun Astrid jobbar som konstnär. Butiken har även idag drag av ”diverse” med loppis.
Astrids tavlor på väggen
När de tog över var gatuplandet sprängfyllt med loppisprylar, men det mesta bara skräp. De fick köra 80% på ”tippen” Källaren var belamrad med kartonger, men där fanns även bra grejer, berättar Lasse.
Vid ett tillfälle för ett antal år sedan fick han och brorsan i uppdrag att riva ur ett gammalt konkurslager utanför Stockholm som Kronofogden ägt. De tog reda på plåt och balkar med mer användbart byggnadsmaterial.
Det var stora bås grejerna stod i. En del annat kunde dom sälja, bland annat tavlor av en rätt känd kyrkokonstnär som hette Torhamn.
Där fanns även rejäl byrå som Lasse tog hand om och under flera år använde som förvaring för verktyg och annat i sin verkstad.
”Det var bra virke i den”.
Men när de skulle flytta till Kalle i Backen 2009 kom frågan upp huruvida de skulle spara den, kasta eller köpa något nytt på IKEA.
Men det var något med skåpet som fick Lasse att tveka. På baksidan fanns en bild av Torhamns fru, Ingegerd Torhamn, där hon sitter med skåpet bredvid sig.
Han ringer Auktionsverket som tycker att han ska komma förbi vid deras inlämning intill Berzeeliparken i centrala Stockholm. Väl på på plats med lastbilen gick det inte komma fram, enkelriktat och allmänt stökigt.
”Jag åker hem och hivar den där i alla fall” tänker Lasse.
Då blir han tipsad att lämna in den på deras mottagning i Västberga. Det dröjer inte länge förrän Auktionsverket hör av sig och meddelar att, jodå estimerat värde 75.000:-
Historien slutar med att byrån kort därefter går på Bukowskis kvalitetsauktion för 280.000:-
Jag tar farväl av Lasse. Magen börjar kurra.
Jag behöver inte åka långt längs den övergivna gamla E4:an mot Nyköping innan ”Alexias mat” dyker upp. Det blir en rejäl kebab i solskenet i sällskap av krögaren själv.
Alexia kom till Sverige från Irak 2006. Helst skulle han vilja flytta kiosken närmare stan (Nyköping) men han kommer inte överens med kommunen kring detaljerna. Att kiosken inte är hjulbaserad gör det inte lättare.
Det var också länge sedan grannen ”Motell Una” hade sina glansdagar.
När vägarna dras om och det naturliga kundunderlaget försvinner orkar bara de tyngsta aktörerna hänga på. Som Circle K, Q8 och hamburgerkedjorna.
Förra året gjorde jag ett nedslag på ”Chiefland Motel” vid gamla E18 utanför Enköping.
Kalle i backen och Alexias kvalar in i samma genre.
De sista vägkrigarna.
Häftig historia 👍🙌
...så löper associationerna iväg. Efter vad? Ja, vad hette den där fotografen? Jo, just ja; Lars Tunbjörk... och så Esko Männikkö och Martin Parr. Inspirerad av andras bilder och texter kan man alltid vränga dem till nåt som passar ens eget temperament...