Bråviken, Linköping. Och Småland.
Maj 2024. Söderöver, del 3.
Jag checkar ut från Linköping och rullar ut i naturen. Mot Bråviken.
Här har jag varit flera gånger förr.
Det gamla båtvarvet Kvarsebo Båtar förfaller alltmer. Tacksamt fotoobjekt.
Bilder på den rostiga Mercedes lastbilen förärar jag Facebook gruppen ”Vi som gillar Mercedes Benz” vilket genast väcker intresse och förfrågan om den är till salu.
Jag får förklara att den inte är min och tipsar dem att ringa båtvarvet.
Mina tidigare besök här har gått vidare med vägfärjan över Bråviken till Vikbolandet och Arkösund. Nu tar jag istället vägen in längs Bråvikens norra strand, mot Norrköping.
Fantastiskt fin vägsträcka med passande namnet Strandvägen.
Mitt i Linköping ligger första nattens boende, en övernattningslägenhet via Airbnb. Det visar sig vara ett tidigare hotell.
Hotel Du Nord, med en 130-årig historia.
Hotellet såldes 2015 efter att senaste ägarna drivit det under 28 år. Tanken var att det skulle ombildas till bostadsrättsförening men det mesta gick snett och byggnaden har därefter utvecklat sig till en följetong i lokalpressen.
Mitt rum har vad man kan begära ur ett funktionellt perspektiv men är tämligen instängt och dammigt. Bara att bita ihop och försöka sova.
Morgonen efter hänger jag på låset 07:00 när Scandic Frimurarehotellet i kvarteret intill öppnar.
Frukost för 170 spänn inkluderande fil, musli, kaffe, mackor, ägg, bacon och äggröra grundar den nya dagen.
Jag tar mig vidare söderöver mot Småland längs slingrande vägar mellan skog- och åkerlandskap.
Ganska snart når jag den lilla orten Ulrika, namngett efter den svenska drottningen Ulrika Eleonora, 1688-1741.
Mitt i byn finns ett verkligt ambitiöst bygdemuseum med föremål och berättelser från trakten. Som dagens andra och även sista besökare ges jag en exklusiv rundtur i lokalerna.
Museets föreståndare är uppvuxen vid ett mindre lantbruk i trakten. Hon återvände 2002 efter ett yrkesliv som lärare i Norrköping och Linköping som avslutades i Ulrika.
De har öppet 2 timmar på söndagar under sommaren.
“Länsarkitekt Larsson ritade huset och en kille från Nordiska Museet ordnade samlingarna”
Museet stod klart 1962.
“Folk brukar kommentera att det ser ut som en brandstation”
Bland annat finns här ett vargnät. Den sista vargen i trakten fångades på 1860-talet.
Sammantaget kan jag säga att Ulrika och museet är väl värt en omväg. Innan jag åker vidare förhör jag mig om möjligheten att få något i magen.
Den lokala butiken stänger 15:30, tyvärr precis när vi står där. Det är bara att slingra sig vidare genom smålandsterrängen.
Ganska snart öppnar sig skogen och fram stiger en fyrvägskorsning samt en gammal lanthandel.
Numera förvandlad till “Affären Svalsjö med Pers mekaniska kabinett”
Anna och Per Helldorff, uppvuxna i Katrineholm respektive Hökarängen, tog över affären 2009.
Den hade då stått öde i 42 år. Anna målar och skriver barnböcker med egna illustrationer. Per har ägnat sitt liv åt konsthantverk i trä.
Hans egendesignade konstruktioner av kugghjul, hävstänger och vevar visar på en man med barnasinnet i behåll. Inspirationen är hämtad från Christofer Polhem, Leonardo da Vinci och Gubben Pettsson.
Kul och udda affär med gott kaffe.
Färden går vidare längs sjön Sommen, mot Eksjö, där jag bokat ett B&B vid en golfbana.
Commentaires