Selmas ande

7 juni 20233 min läsning

Kära läsare.

Westbound 2

Kvällen är sen och jag borde släcka lampan. Men jag sticker emellan med en dagsfärsk uppdatering.

Bilen har fört mig över Västmanland och nu landat i Värmland. Landskapet så förknippat med vår stora författare Selma Lagerlöf.

Jag har sedan några dagar vetat att Mårbacka endast är öppet på helger nu i maj. Så den nymornade fritidsreportern i mig får verkligen leva upp till bevis. Och var det något Selma Lagerlöf behärskade så var det fantasin.

Tag bara Nils Holgerssons fantastiska resa över Sverige på en tamgås.

Så även om Mårbacka just idag är stängt åker jag dit. Parkeringen är tom sånär som på en turistbuss som ger sig av när jag anländer. Och Selma är ju som sagt inte ens där när musèet är öppet.

Henne kan vi möta på våra egna passande tider där hon talar direkt till oss via sina böcker.

Istället får jag en möjlighet att helt ensam sjunka ner på trappan framför huvudentrèn på Mårbacka.

Kan jag se vad hon såg när jag blickar ut över den välansade gräsmattan som bildar en rundel framför entrèn ? Kan jag ana hennes ande ?

Den gnistrande vårdagen utan tillstymmelse till mystik parat med mina allmänna tvivel kring spiritistiska väsen ger obefintliga utslag. Det blir inte annat än mina egna tankar.

Satt hon ens så här på trappan ? tänker jag, och sneglar mot den bekväma parksoffan strax intill.

Jag ger upp det andliga och söker efter nya uppslag. Någon lös tråd att bygga en historia kring. Ser bara en bit bort några yngre trädgårdsarbetare som fejar runt i planteringarna.

Runt ett hörn dyker plötsligt en medelålders man upp.

”Jobbar du här ?” frågar jag. Nej, han ska bara leverera ett paket.

Jag går runt herrgården, tar några bilder, och beger mig sedan mot bilen. Det var väl sjutton också.

Ett sista halmstrå blir att få kontakt med någon i de närmast kringliggande fastigheterna längs vägen mot Mårbacka. Jag hinner bara köra ett par hundra meter innan jag ser den lilla röda stugan vid vägen.

En yngre kvinna påtar i trädgården. Ok, ett riktigt långskott, men vad göra.

Jag kan inte stanna här utan får köra tillbaka och lämna bilen på parkeringen. Efter några minuters vandring längs vägrenen är jag åter framme vid den röda stugan.

Den ser ut som en sådan där typisk folkhemsstuga som jag stötte på under min Norrlandssejour förra sommaren. Ett par hundar gallskäller men lugnas strax av en husse som ler ursäktande från farstukvisten.

Då ska vi se. Han kommer fram och jag presenterar kort mitt ärende.

Som så många gånger förr är det som att öppna ett vattenfall. Jodå, huset han hyr är den bostad Selma Lagerlöf ordnade åt sin chaufför, Erik Åhs.

"Du ser den lilla långa byggnaden där, bortanför huset, det var garaget” säger han och pekar.

Nu ska sägas att ifrågavarande vattenfall till främsta delen handlade om hans eget liv och huruvida han skulle lyckas få Trafikverket att sänka hastigheten från 80 till 60 på vägen. Men det är sådant man får bjuda på. Tack Peter !

Selmas chaufför alltså, inte illa. Just när jag börjat ge upp. Lite research krävs dock.

Selma var inte bara den världsberömda författare vi känner till. Hon fick också plocka fram nytänkande och entrepenörskap för att få Mårbacka att gå runt.

Ett helt företag med ca 30 anställda blev det med tiden.