Rum.
När jag sommaren 2022 luffade upp genom inre Norrland (Up north 1-13) spanade jag hoppfullt efter de här skyltarna om lediga rum.
Ett minne från barndomen. Någon borde väl finnas kvar.
“Rum” stod det på var och varannan fastighet längs landsvägarna. Så fick man kliva in och höra sig för.
Old fashioned. Knappast realistiskt idag.
Med “booking” och “airbnb” har marknaden onekligen utvecklats.
Där kan paret med drömmar om Sverige sitta på andra sidan jordklotet och detaljstudera Göranssons prydligt inredda “attefallare”.
25 bilder och 43 omdömen från tidigare gäster.
Men här dör också äventyret något. Eller vill vi slippa det ?
Regnet öser ner. Kvällen är sen. Plötsligt dyker skylten upp: “Vacancy”
Räddningen ? Och kanske en kvällsmacka därtill.
Nej, filmhistorien har inte direkt krattat manegen för oväntade möten.
När jag nu på försommaren tog bilen västerut och efter ett par dagar landade i Värmland, dök plötsligt något upp i ögonvrån längs sjön Frykens strand: “RUM”.
Äntligen, det var bara att vända och åka tillbaka.
Tyvärr var ingen hemma men ett par bilder blev det. Vackra omgivningar.
Här vid sjön Fryken var under flera år fotbollstränaren Sven-Göran "Svennis" Erikssons anläggning till salu, 40 miljoner begärde han för Björkefors Herrgård.
Men det gick trögt, trots högprofilerade fastighetsmäklaren “Eklund Stockholm New York”
Numera bidar han sin tid i herrgården. Vad är det med framgång och pengar som så ofta går på grund i stora hus.
Vad var tanken ?
Det var ett race och det blev målgång. Och ödsliga rum.
Det är kanske det hela.
William Randolph Hearst i San Simeon, Daniel Ek på sin udde i Djursholm, “Svennis” på Björkefors.
Men vi upphör aldrig att fascineras.
Uppgång och fall. Strävan. Historierna, filmerna, succéerna, flopparna.
Citizen Kane, Spotify, Degerfors-Manchester City, Gloria Swanson i “Sunset Boulevard”.
Scott Fitzgerald:s “The Great Gatsby” (filmversionen från 1972 med Robert Redford och Mia Farrow har den rätta magin)
Nu väntar vi på säsong 2 av “The Gilded Age”. Vi får se hur det går för Vanderbilt, Astor och Russells.
De första stenrika amerikanska industrialisterna.
Blir det någon mansion i Newport ? Eller konkurs ?
Rum och äventyr alltså. Oväntade möten.
Jag hade plötsligt några dagar att spela på när Lena ryckte in på sin gamla arbetsplats. Vi sa hejdå en arla morgon och med frukosten i mungipan kunde jag börja planera dagen.
Väder, vind, riktning. Ostkusten lockade. Så fick det bli.
Men jag vill helst inte ordna med något boende förrän jag varit på väg ett tag. Efter lunch kan man se vartåt det lutar.
Det kan ju hända något spännande längs vägen. Nu var det inte vår och lågsäsong utan mitt i värsta peak, 17 juli.
Men men.
Strax efter Södertälje kan man svänga av mot Vagnhärad, väg 219. Även kallad “Utflyktsvägen” Mycket fin sträcka med begränsad trafik. Leder ner mot Bråviken.
Jag har varit här förut.
För några år sedan hade jag min dåvarande motorbåt på vinterförvaring i Nävekvarn.
Ett litet idylliskt samhälle som 2023 firar extra då det passerat 400 år sedan ortens järnbruk anlades.
I hembygdsstugan är det full aktivitet. Alerta pensionärer flödar av minnen och historier.
“Kaffebricka” 70 kronor. Fika med påtår, bulle, småkaka och en bit rulltårta.
Första gången jag stötte på begreppet “Kaffebricka” var förra sommaren på “Kjells loppis” ute i hälsingeskogarna.
Perfekt koncept. Ready to go !
Och dags att hitta ett rum för kommande natt.
På “booking” var det kört men “airbnb” hade ett par alternativ. Det ena låg fel till och det andra var en husvagn på en bondgård utanför Valdemarsvik.
Ut mot Gryts skärgård.
Jag har aldrig bott i vare sig i husvagn eller husbil så det här kunde ju vara något att pröva på. Såg acceptabelt ut på bilderna.
550 spänn inkl morgonkaffe.
Barndomens sommarvägar i ett uppåtsträvande 60-tal avverkades i rask takt med pappa Leons olika taximercor. Husvagnar var det värsta han visste.
“Sniglar” som förhindrade effektiva trafikflöden.
Vi barn var nog lika glada för det. Istället för att baxa in oss 4 och 2 vuxna i husvagn eller tält kunde vi sträcka ut oss i varsin anständig bädd på STF:s vandrarhem.
Från Helsingborg i söder till Piteå i norr.
Min kommande budgetnatt fick vägas upp av en god middag på Arkösunds Hotell.
Arkösund ligger 5 mil rakt österut från Norrköping. Sedan över 100 år ett mecka för allsköns turister och en självklar retreat för Norrköpings societet.
Gärna med eget sommarhus.
Några av dessa familjer har på senare år via ett gemensamägt bolag fått till stånd ett remarkabelt lyft av gästhamn och hotell.
Arkösunds Hotell startade 1895 i uppsvinget efter den nyanlagda järnvägen, Vikbolandsbanan.
Resan från Norrköping tog 3 timmar. 1960 gick sista tåget mot Arkösund efter flera år av vikande lönsamhet.
Nu var det hög tid att starta resan mot nattens rum. Den gick via vägfärjan över Slätbaken.
Den vik som leder in från Östersjön mot Mem och starten på Göta kanal.
Framåt 19-tiden når jag Valdemarsvik och rullar vidare ut i Gryts skärgård. Efter en smärre felkörning är jag till sist framme på Susannes ladugårdsbacke.
Men något husvagn ser jag inte till.
Jag frågar ett par andra gäster om de sett någon husvagn och de pekar ut en liten väg som slingrar runt bortanför boningshuset. Och där står den.
En Kabè Smaragd 540 GLB, ca 30 år på nacken. Bra skick.
Modellen kom 1967, då med tillägget Normal. Kanske var det en eftergift till dåtidens förhärskande folkhemsideal: Att inte förhäva sig.
“KABE Smaragd - Normal” alltså, på garageinfarten.
Företaget KABE Husvagnar startades 1957 av Kurt Blomqvist och är ännu en klassisk småländsk företagssuccè.
Företaget är numera börsnoterat men fortfarande med familjen Blomqvist som huvudägare. Kurt själv gick bort 2011.
Jag tål kyla hyfsat dagtid men inte på natten. Då sover jag ojämnt. Husvagnens tunna väggar hjälper föga när sommarnattens dagg vallar in över Gryts skärgård.
Vid pass 02:00 får jag gå upp och dra på mig fullt ställ.
Det här är alltså en hästgård visar det sig, 25-30 stycken är under uppfödning. Gården drivs av ett par i 50-årsåldern.
Frukosten serveras mitt i verksamheten, snudd på.
Det är ett kackel, flaxande, bräkande och surr av hund och katt utan dess like. Jag får hålla hårt i det rangliga frukostbordet när den stora gårdshunden ska morgonhälsa.
Mannen i huset kommer samtidigt förbi.
“Han är snäll, men du kanske är rädd för hundar” säger han medlidsamt. Jag intygar att det är okej.
Jag skulle ha filmat hunden också men den var liksom över hela mig.
Kaffet var otroligt gott !
Färden går vidare. Nya rum väntar.