Mot Kökar.
Åland & annat 4.
Se där.
Där hann ett par månader förflyta innan det var dags att åter knacka igång Ipadens tangentbord.
Det var ju inte riktigt meningen men vad är väl ett par månaders fördröjning i jämförelse med etablerade författares barndomsskildringar.
Då befinner vi oss alltså åter på Peterzens Boathouse utanför Gustavs på den Finska sidan och det är sista helgen i augusti. Dagens mål är att fortsätta mot Åbo och ta det vidare därifrån.
Dagens dominerande tanke är dock att försöka ta reda på mer kring det här med svenskspråkigheten. Det var inte så självklart som jag trodde.
Jag ser att Åbo har en turistbyrå mitt i staden på Auragatan 8. De kan säkert skingra en del frågetecken.
Vägen från Gustavs till Åbo är inte särskilt upphetsande. Lite som att åka mellan Stockholm och Uppsala.
Jag gör ett försök med ”alternative roads” på GPS:en och ger mig ut i spenaten, men hamnar bara på grusvägar och i landsbygd slående likt vad vi har i Uppland.
På mindre än en timme är jag inne i centrala Åbo och parkerar några kvarter från Auragatan 8. Parkeringsappen anger adressen till något finskt gatunamn och nummer 2.
Mycket praktiskt, tack Easypark.
Som jag anförde redan under Norrlandsresan i början av augusti så har det här, inom vissa ramar, spontana dag-för-dag-resandet onekligen sin charm för den riskbenägne.
Överraskningar, oförutsedda händelser och möten är en del av brygden.
Kanske saknar jag redan affärsresebyråns vardag med strandsatta kunder längs jordens alla vägar, städer och flygplatser. Där vi ofta med kort varsel fick trolla med knäna för att lösa kniviga situationer.
En ständigt närvarande nerv.
Den utomordentligt trevliga och dessutom tvåspråkiga kvinnan på Åbo Turistbyrå kunde räta ut en del frågetecken. T.ex. att Åbo nästan bara är finskspråkigt medan sträckan ner mot kusten där jag skulle ta färjan över till Kökar har avsevärt större andel svenskspråkig befolkning.
I orter som Pargas, Nagu och Korpo.
Jag fick också tipset att besöka Stadsbiblioteket ett par kvarter bort vilket jag vetgirigt tog fasta på.
Men jag kände rätt omgående innanför det ambitiösa bibliotekets massiva väggar att detta inte var rätt stund och tid för fördjupningar i Finlands svenskspråkiga arv.
Det finns det, apropå kommande oväntade möten, andra som kan bättre.
Nej, vidare mot Kökarsfärjan som skulle avgå från Galtby nedanför Pargas, 21:00.
Gott om tid. Och den här hade jag inte råd att missa.
Men först gällde det bara att hitta tillbaka till bilen längs den väg jag försökt memorera. Eller rättare sagt, jag valde att gå på känn tillbaka och gena genom nya kvarter.
Hur svårt kan det vara. Dålig idè denna gång. Jag var snabbt vilse och kontrollerade åter gatuadressen i parkeringsappen.
Gatan gick inte att finna på en Åbokarta. Hur kunde det vara möjligt. Ok, jag går tillbaka till min vän på turistbyrån och visar upp den obegripliga adressen i appen.
Där blir jag strax upplyst om att det där är ingen gatuadress, det betyder ”parkeringsområde 2” ,d.v.s. hela centrala Åbo.
Ridå.
Det tar mig uppåt en timmes sökande, där den bitvis spirande panikkänslan ändå aldrig riktigt lyckas rå på den likaledes sviktande magkänslan.
Till sist stod den där ändå, runt ännu ett förhoppningsfullt hörn, min oumbärliga lillmerca.
Efter en timme söderöver når jag nästa mål som jag funnit intressant och lämpligt för ett matintag.
Nagu.
En liten ort med stor gästhamn, fina sjöfartstraditioner och museum på temat därtill. Nagu har på senare år även jobbat upp sig till epitetet ”Finlands St Tropez”
Ja, kanske en minikusin till mer kända badortsmetropoler, kan jag konstatera väl på plats.
Med en liten fin strand ända in på uteserveringarnas cafèbord och med den där omisskännliga eftersäsongsatmosfären som bara dessa orter kan erbjuda.
Nu fick det vara nog med riskmoment för den här dagen och med rejäl tidsmarginal tog jag sikte på vägfärjan över till ön Korpo och hamnen i Galtby där Kökarsfärjan avlöper.
Kvällen före hade jag bokat rum på Kökars enda riktiga hotell, Brudhäll i Karlby.
Ankommen framåt midnatt och med anvisningar om var rumsnyckeln kunde erhållas, stöp jag i säng och rumlade in bland röda granithällar och obegripliga skärgårdsgubbar.
Comments