Älvkarleby, folkhem, olja och fika.
Up north 2.
Ett fint gammalt träslott, Älvkarleby Turisthotell, står och förfaller sedan 2019.
Borde kunna gå att få snurr på för kreativ hotellentrepenör med god plånbok. Mycket fin miljö.
En liten bro alldeles invid hotellet leder över till Laxön där Södertälje Ingenjörregemente huserade åren 1880 till 1985.
De tränade sommartid på att bygga broar över älven inför krigen som aldrig kom och uppförde alla byggnaderna på ön.
En bit intressant svensk militärhistoria med tjusiga officerare, somriga dansbanor, flirt och svartsjuka lokala unga män.
1985 tog Vattenfall över och dammet började lägga sig. Ett själlöst cafè och en restaurang med förvirrade sommarjobbare. Och så lite lokal konst och en hantverksbod.
Not my cup of tea. Men se där, det finns alltid ett fynd för den som tittar noga.
Bakom en liten disk längst in i hantverksbutiken plirar ett par pigga ögon fram bak stålbågade glasögon,
Thord Larsson från Storvreta. En sommarjobbare född 1937 med alla sinnen och minnen på plats.
Med ett långt liv inom kooperationen (Konsum, COOP idag) där han började som biträde 15 år gammal och slutade som ansvarig för 45 butiker inom Mälarregionen.
Hur fick jag nu veta det ? Jo man ställer en enkel fråga, t.ex. ”Är du här från trakten” och sedan rullar det på, ev får man kasta in ett vedträ emellanåt när brasan börjar falna.
Hitta en ny, kanske lite djärv riktning i samtalet.
I Sigtuna där jag växte upp gick det en skarp linje mellan de som handlade ”privat” på ICA Gaudings och Konsum på Lilla Torget. Jag satte nog inte min fot där förrän i tonåren. Synd, men så var det och säkert likadant på många andra små orter.
Och trots att jag jobbat i Stockholm city sammanlagt över 20 år känner jag mig obekväm på NK. För att inte tala om de sällsynta besöken på Svenskt Tenn. Ränderna går aldrig ur.
Delvis för att jag också ser hur obekväma många andra är i det främmande landet. På rymmen från villan i Skövde eller Huddinge, och med presentkortet i högsta hugg.
Allt det här hade Thord sin egen version av, från en annan plats i en annan tid. Folkhemmets ännu levande, första och sista krigare, med Ingvar Carlssons persona som härförare.
Res ett museum åt dem.
Idag hann jag också med ett besök ute vid havet, vid Hölick. Med fiskebodar och gammal fyrstation. Längst ute på kajen bakom en sådan bod satt en man och fikade, Gunnar Sandlund.
Han högg direkt när jag närmade mig, en pratsugen vapenbroder.
”Du vet när man är 74 år börjar det bli lite jobbigt att komma upp och ner i båten” sa han och pekade på sin snipa vid bryggan.
Han såg nästan exakt ut som en av mina gamla kunder på resebyrån. Det här var en helt annan levnadshistoria, men lika intressant för det.
Född 1946 och med en karriär inom affärslivet. Han hade varit med från start på en av 80-talets mest omsusade firmor, oljehandelsbolaget STC Trading med Tedde Jeansson i spetsen.
”Och du vet, jag jobbade med det värsta, marknaden mot gamla öststaterna”
En nutida svensk version av bröderna Nobel och tsaroljan. Han hade också då det begav sig en hel del kontakter med min sista chef innan jag startade eget, Mats Ruhne.
Nu börjar det bli rätt långt det här och timmen är sen så jag hoppas ni hänger med en sista sväng om loppisar. Not my cup of tea, det heller.
Men vad tusan, plötsligt dyker den upp. En liten skylt längs grusvägen precis där E4:an tar vid som annonserar ”Loppis med hembakt och kaffe, 2,6 km” Vem kan motstå det.
Rätt ut i damm och ingenting, mellan golande tuppar och gloende kor.
Kjell Nilsson med fru, också han 74 år. Men nja, ärligt talat var det bara det vanliga skräpet.
Mystisk östtysk keramik och små glasprylar från gud vet var.
Men Kjell hade full koll. På de som kom dit alltså.
Hans ventil mot Världen. Pandemiåret 2020 trodde han var kört, det blev succè. 720 besökare under sommarsäsongen, varav bland annat 37 holländare och 14 fransmän.
Eftersom det som sagt inte var någon vidare klass på prylarna och långt tillbaka till något trist E4:hak valde många fikat och det hembakta, vilket vad jag förstod med tiden hade blivit en viktig del av businessen.
Av de 720 som kom förbi 2020 köpte 172 fika, typ. 35 spänn kostade paketet.
Prisvärt.
Och på köpet fick man en trevlig pratstund.
Comments