Epilog.

Åland & annat 6.

Nu var det November. Kökar i augustiljus känns avlägset.

Jag står och ringer på en villadörr i ett gråmulet Spånga.

Det står Roland Öberg på dörren. Inget händer.

Från del 5 fick jag med mig frågorna kring Öberg och Lundberg. Hur får jag tag i dom ?

Roland som tillsammans med sin far Erik, så förtjänstfullt vårdat gården Huseans sedan Albert gick bort 1982. Och författarinnan Ulla-Lena som jag kanske kunde dela barndomsminnen med

Det visade sig att Ulla-Lena idag är en framgångsrik författare, sedan några år bosatt i Diktarhemmet i Borgå. En belöning vikt för särskilt välförtjänta finlandssvenska författare.

Hon fanns inte på några sociala medier. Men jag kunde få fram att hon sedan 2015 ges ut på det finska förlaget ”Förlaget”

Precis när jag ska lämna den öde villan i Spånga ser jag en cyklist komma runt hörnet på Skiljevägen.

Kan det vara Roland ? Mycket riktigt.

Det visar sig vara Roland Öberg och igenkänningen kring Kökar flödar direkt ur honom.

Men jag inser samtidigt att något inte stämmer då det inte sträcker sig längre än till somriga cykelminnen över öarna.

Så kan det bli innan de rätta poletterna landar.

Fel Roland alltså. Men ändå.

Ett trevligt och oväntat samtal kring semesterdestinationen Åland.

Hur får man då fatt i en framgångsrik och efterfrågad författare som Ulla-Lena, vilken under hösten utkommit med sin första roman på 10 år: Lyser och lågar

Ja, jag kunde ju ana att jag hade ett bra bete i den gemensamma kopplingen till barndomens Kökar. En miljö som så ofta bildar fond i hennes böcker.

Jag mailar förlaget och undrar om de kan framföra mitt ärende.

På vägen hem från Spånga slår det mig.

Borde inte Åland ha en egen telefonkatalog på webben ?

Såklart.

Roland.

Och mitt i en bilrondell i Mariehamn når jag den Roland Öberg jag söker.

Samma kväll har vi ett långt samtal. Vi har aldrig setts eller hörts förr.

Men det finns mycket att prata om. Ändå.

Till sommaren, får jag veta, ska de försöka ordna en återträff på Kökar.

Så om du läser detta nu Roland, jag hänger gärna på !

Efter ett par veckor landar ett trevligt och utförligt svar från Ulla-Lena Lundberg i min mailkorg.

Hon har starka minnen av Öbergs på hemmanet Huseans. Bröderna Öberg.

Ulla-Lena.

Särskilt då Albert, ungkarlen som levde på Huseans hela sitt liv, mellan 1906 och 1982.

Han stannande ofta till och språkade när han passerade deras stuga på väg till sin sjöbod.

Hon har också ett dunkelt minne av en pojkkusin som ibland var med.."det måste ha varit du !”

Hon kan också berätta att min fasters man, farbror Sven som vi sa, på Kökar var känd under sitt andra namn, Anton. Huseans Anton och Huseans Albert.

Och att sommarstugan som familjen Lundberg lät bygga 1952 var Kökars första sommarstuga. De hade den i sin ägo i 40 år.

Under hösten har jag via antikvariat fått tag i Ulla-Lenas första två romaner, som också utspelar sig på Kökar, Kungens Anna och Ingens Anna.

De bägge böckerna kom ut 1982 och 1984, och skildrar Kökarsflickan Anna Petterssons livsresa. Från uppväxten på 30-talets Kökar, via vuxenliv med stopp i Stockholm och vidare i Finlands kustnära svenskbygder.

Väldigt drivet skrivna och intressanta att läsa.

Hennes genombrottsbok som hette just Kökar, kom 1976.

En bild och intervjubok med Kökarsbor kring livet på öarna, förr och nu.

Den gick inte att finna på antikvariat så det blev att besöka Humlegården och KB.

Den intensiva dagen på Kökar, 27 Augusti 2022, var över.

När jag bordar kvällsfärjan mot Långnäs på fasta Åland kan jag konstatera att här finns intressanta spår att följa upp. Troligen gör de flesta tvärtom, research först och resa sedan.

Men jag har aldrig haft tålamod att plugga in mer kunskaper än nödvändigt.

Dessutom, börjar man vid sextiosex finns inte den tiden.

Den research jag började från vaggan sommaren 1956, livets research, får bära mig vidare även i detta nya skede av mitt liv.

Ett steg i taget. In i de lösa trådarna. Ta dagen som den kommer.

Uppslagen och mysterierna kommer till dig längs vägen.

Ja, som de gjorde redan när jag var sex. Antar jag.

Sista natten på Åland tillbringar jag mellan Långnäs och Mariehamn.

Där ligger Hotel Amalia. Med huvudvägen på ena sidan och kohagen på den andra.

”Just what you need”, för 55 Euro med frukost.

Viking Line tillbaka via Kapellskär.

De förstår sig på svenskens grundläggande behov.

Så det blir vällagad husmanskost bägge vägar.

Service i Mariehamn.