Bryggeriet.
- danerikblomberg
- 20 mars
- 10 min läsning
Uppdaterat: för 6 dagar sedan
En Stockholmsbild som åtföljs av frågan: Var är den tagen ? Inte lätt.
Fastigheten i förgrunden hette Ulriksborg. Platsen och namnet lever kvar än idag i form av gatunamnet Ulriksborgsgatan, strax intill S:t Görans Sjukhus på Kungsholmen.
I bakgrunden framför Ulvsundasjön tornar en slottsliknande byggnad upp sig. Fotot är taget runt 1900.
Men redan i mitten av 1600-talet uppförde riksrådet Gustav Horn en annan byggnad på platsen, det mer modesta Hornsbergs slott.
En textilfabrik som sedermera blev sockerbruk anlades även intill slottet. Ett par större bondgårdar upp mot Stadshagen utarrenderades. Verksamheten gick bra och över hundra år förflöt.
Men efter 1850 gick sockerindustrin i kvav. Nya djärva idèer tog form.
1876 köptes marken av Tomt AB Hornsberg som några år senare ansökte hos Stockholms Stadsfullmäktige om anläggning av "en tidsenlig och verklig villastad å Hornsbergs norra del"
En burgen idyll på behörigt avstånd från storstaden. Intresset från Stockholms mer bemedlade klasser var emellertid svagt.
Det var för långt bort och resan dit över dåtida Kungsholmens larmande arbetarkvarter lockade föga. Efter bara något år fick planerna skrinläggas.
Men öl drack svenskarna. Kanske en bättre affärsidè.
Och sprit. I mängder.
Enligt en notering från 1829 uppgick brännvinskonsumtionen till 46 liter per person och år. Ett folkhälsoproblem av rang.
Det svenska ölet hade svårt att stå sig i konkurrensen mot spriten. Kanske delvis beroende på den tveksamma kvalitèn. Det överjästa "svenskölet" hade få eller inga konkurrenter under 1800-talets första del.
Ölflaskor var ett senare påfund och den färdiga drycken levererades i träkärl av skiftande storlekar. Det var i Tyskland och närmare bestämt Bayern som riktigt öl bryggdes - det bayerska.
Framodlat av munkar redan på 1400-talet. Men därom vore svensken lyckligt ovetande. Skråväsendets avskaffande 1846 gav däremot fritt spelrum åt nya initiativ, så även inom bryggerinäringen.
En föregångsman var otvivelaktigt löjtnanten Fredrik Rosenquist af Åkershult som 1842 företog en resa i syfte att studera den tyska öltillverkningen, eller för att citera honom själv
"inhämta teoretisk och praktisk kännedom om fabrikationssättet av därstädes brukliga ölsorter och porter"
Enligt samtida författaren och gode vännen August Blanche leddes Rosenquist även av nykterhetsvänliga avsikter, citat Blanche:
"Han skall nämligen hava varit av den uppfattningen, att man måste försöka åstadkomma en dryck, som kunde ersätta och liksom bli ett surrogat för det alkoholstarka brännvinet, om man på allvar ville upptaga striden med det florerande superiet och försöka hämma brännvinskonsumtionen"
Tankar som dessa supportades även av den svenska statsmakten. Det Rosenquistska eller Tyska Bryggeriet anlades 1843 på Södermalm, vid Östgötagatan 52.
Men nyheter, om än aldrig så goda, kan stöta på hårt motstånd.
Det bayerska ölet var till en början inte alls omtyckt av huvudstadens befolkning som föredrog det gamla överjästa svenskölet.
Men Rosenquist fick snart draghjälp av en av den tidens influencers:
Oscar I:s gemål Josefina av Leuchtenberg, vars moder var en bayersk prinsessa.
En ambassadör för det högt skattade tyska ölet som genast blev en av Rosenquists bästa kunder.
Hennes exempel i huvudstadens förnämare kretsar spred sig snabbt till övriga befolkningslager och efter 2-3 år var det bayerska ölet väl inarbetat och omtyckt.
I anslutning till Tyska Bryggeriet anlades även efter danskt exempel ett tivoli: Södra Tivoli.
Tivolit höll ut i sex år innan konkurrensen från det mer lättillgängliga och med fler attraktioner bestyckade, Norra Tivolit på Norrtullsgatan, blev för svår.
Men Rosenquists bayerska öl firade fortsatta framgångar.
Annonser proklamerade med stöd från Sundhetskollegium (dåtida Medicinalstyrelsen) att hans öl och porter voro "hälsosamma, stärkande och mindre än vanligt öl och porter berusande"
En vid tiden känd läkare och professor C.W. Ronander intygade även att:
"de äro utmärkt väl bryggda och äga till följe härav icke den skadliga verkan, som illa bryggda maltdrycker vid flera sjukdomsanlag på människokroppen utöva"
Efter 1850 sker närmast en explosion av bryggerier i Sverige. I Stockholm var konkurrensen särskilt stor.
Sammanslagningar, uppköp, konkurser och karteller avlöste varandra. Den största sammanslutningen, bestående av 12 olika bryggerier, var AB Stockholms Bryggerier som bildades 1889.
Samarbetet levde kvar ända in på 1960-talet, då Pripp & Lyckholm och AB Stockholms Bryggerier gick samman i Pripp-Bryggerierna AB.
1885 bildade 170 av Sveriges cirka 500 bryggerier Svenska Bryggareföreningen, idag Sveriges äldsta industribranschförening under namnet Sveriges Bryggerier.
Nu tar vi oss tillbaka till det sena 1880-talet och den slottsliknande byggnaden vid Ulvsundasjöns strand.
Den byggnad som väckte min nyfikenhet och bildar ram för denna berättelse: Stora Bryggeriet.
Stora Bryggeriet tillkommer efter att två stora Stockholmsbagare, CW Schumacher och Melcher Lindholm tillsammans med K. A. Wallenberg på Stockholms Enskilda Bank köper tomten invid Hornsbergs Slott.
Slottet rivs för att bereda plats åt ett bryggeri som ska ta upp kampen på den stockholmska bryggerimarknaden.
En satsning i storlek och omfång som inte överskrids förrän närmare hundra år senare då Pripps anläggningar kommer på plats i Bromma.
Ritningar för bryggerianläggningen inkluderande all maskinell utrustning levererades från Maschinenfabrik Germania i Chemnitz, södra Tyskland.
Huvudfasaden låg mot Ulvsundasjön. Men det tyska förslaget var ritat i en nyrenässansstil som inte riktigt föll bryggentrepenörerna i smaken.
Därför fick den kände Stockholmsarkitekten Gustaf Lindgren i uppdrag att anpassa byggnaden i en mer svensk medeltida stil som var vanlig för industribyggnader vid den här tiden.
Anläggningen skulle vara representativ och iögonfallande. Ett viktigt led i marknadsföringen.
Placeringen vid Ulvsundasjöns strand möjliggjorde smidiga leveranser. Därtill är tillgången till vatten och is helt centralt vid öltillverkning.
1892 kunde de första leveranserna lämna Stora Bryggeriet. Ännu ett kapitel i Stockholms "ölkrig" inleddes.
1894 anställdes en ny verkställande direktör, Karl Edvard Nilsson, och därmed inleds den period som skulle göra företaget vida berömt.
Det skedde via en nydanande satsning på reklam, vars omfattning var revolutionerande för denna tid. Affischer, reklamtryck och broschyrer följdes upp med ett livligt annonserande i dags- och veckopress.
Bryggeriets öletiketter trycktes i stort format och spreds via ölutkörarna i staden.
Den pampiga byggnaden i sig var flitigt förekommande.
Under 1895 löpte under ett antal veckor en annonsserie i "Ny Illustrerad Tidning" med bilder inifrån fabrikens öltillverkning och med endast text: Stora Bryggeriet"
Dessa publicerades senare i ett häfte som delades ut bland allmänheten. Ett exemplar av häftet som ägts av författaren Per-Anders Fogelström finns bevarat på Stockholms Stadsmuseum.
Bifogar här inledningen som ger en kort historiebeskrivning av ölets historia och dess förträffliga egenskaper, noterat vid pass 1895.
Ett annat grepp var pristävlingen kring annonsförslag som utlystes 1896.
Fem vinnare korades, däribland Albert Engström och en ung Ragnar Östberg, sedermera berömd arkitekt och skapare av Stockholms Stadshus.
Inspiration till de stora affischerna kom bl.a. från den franske konstnären Toulose-Lautrecs Moulin-Rouge studier och producerades av det nybildade företaget "Konstnärliga affischer"
De flesta av affischerna finns i original på Kungliga Biblioteket.
Men Sverige var inte riktigt moget för denna typ av bredaxlad reklam och företaget Konstnärliga Affischer fick därför läggas ner redan efter något år.
Ett pikant inslag i Stora Bryggeriets jakt på marknadsandelar och kundernas gunst var den gåva som bryggeriet år 1900 skänkte till Folkets Hus i Stockholm i form av aktier i det egna bolaget till ett värde av 100.000:-
Mycket generöst och desto mer så, eftersom det också var möjligt att låna på aktierna. Folkets Hus lät sig väl bjudas och promotade Stora Bryggeriets ölsorter till stadens arbetare.
Stora Bryggeriets omsättning steg kraftigt.
Konkurrenterna i Stockholm "gick i taket" av detta till synes illojala tilltag och svaret lät inte vänta på sig.
För att komma tillrätta med situationen erbjöds Folkets Husföreningen av övriga stockholmsbryggerier 120.000:- mot löftet att återlämna aktierna till Stora Bryggeriet och fortsättningsvis förhålla sig neutral till Stockholms bryggerier.
Så skedde och därmed var denna strid över.
Under år 1899 uppgick antalet arbetare vid Stora Bryggeriet till 132. En betydande del av dessa var de arbetsvandrande dalkullorna. Eller bryggerikullor som de också kallades.
Deras historia fascinerade mig. Vad fick dom att under våren ta sig den långa vägen till Stockholm för att återvända till hemorten när hösten nalkades.
Dalarna var under stora delar av 1800-talet, liksom Sverige i övrigt, mycket fattigt.
Den extra prekära situationen i Dalarna kom sig av sönderstyckade gårdar och primitiva, ineffektiva odlingsmetoder. Överbefolkning gjorde också sitt till, då flera generationer kunde trängas under samma tak.
Därav uppstod det "herrarbetande" dalfolket. Begreppet "herrarbete" går långt tillbaka i tiden och inkluderade både kvinnor och män, troligen kommet ur att man arbetade för "finare herrar".
Beroende av näring fanns även t.ex. trädgårdskullor, krutkullor, varuhuskullor och torgkullor. Största gruppen var kyrkogårdskullor. På Norra begravningsplatsen i Stockholm kunde det vara över 200 kullor.
Fram till mitten av 1800-talet gick man till fots, ofta barfota. Skor var dyrt och skulle sparas för livet i staden. De gick gärna i grupp och kunde avverka upp till 5 mil om dagen.
Snart kom ångbåtstrafiken och på 1880-talet järnvägen. Då kunde det räcka med en vandring till Gävle eller Västerås för fortsatt färd med ångbåt eller järnväg.
En bidragande orsak till kullornas popularitet var deras omvittnat goda humör, friskhet, arbetskapacitet och färgsprakande sockendräkter. De syntes, hördes och märktes helt enkelt.
En av dessa var Grudd Anna Andersdotter från Mora, Anders Zorns mor.
Grudd Anna sökte sig till Uppsala och det nystartade Upsala Bayerska Bryggeri AB. Dit hade även bryggmästare Johann Leonard Zorn anlänt från Reichenberg, Böhmen i Tyskland.
Tycke uppstod mellan de två och resultatet blev sonen Grudd Anders. Fadern flyttade strax därefter till Finland där han efter några år avled i ett slaganfall, endast 42 år gammal.
Han återsåg aldrig sin son som då var 12 år.
Efter sig lämnade Johann Leonard en förmögenhet på 86.000 finska mark.
Med hjälp av goda kontakter lyckades Grudd Anna utverka 3000 kronor från sterbhuset. Pengarna kom att räcka till konfirmation och 4 års studier för den faderlöse sonen.
Livet igenom återkommer Anders Zorn kring de starka banden med sin älskade mor, den fattiga uppväxten och hemortens kultur.
Tema med moderns arbete som bryggkulla finns i 3 målningar från 1890.
Målningen ovan heter Lilla Bryggeriet. Från samma år finns även målningen Stora Bryggeriet.
Det är inte vederlagt att Anders Zorns mor arbetade på Stora Bryggeriet. Interiören för denna målning är hämtad från Hamburgerbryggeriet.
Tavlan hänger på Göteborgs konstmuseum och är den som Zorn själv tillmätte störst betydelse.
Ur "självbiografiska anteckningar" som Anders Zorn skrev under längre utlandsresor åren 1907-1914, är följande citat hämtat:
"dessa bryggeriinteriörer med dess fuktiga imma av varmt sköljvatten, våta golv och den mystiska dagern - gas och dagsljus stridande om herraväldet - samt kullornas skinande vaxförkläden, nakna, starka armar som kom bryggardrängarnas på skam och så dessa olika huvudbonader från olika socknar hemma"
Bryggerikullornas arbetsmoment bestod av flasksköljning, etikettering och tappning. Korgarna med tomglas vägde 60 kg, med fyllda flaskor 90 kg. Det var ett hårt arbete 10-12 timmar per dag, 7 dagar i veckan.
Bryggkullornas ersättning ska ha varit bland de bättre. Kanske var de stridbara och goda förhandlare.
1897 utbröt en strejk på fyra Stockholmsbryggerier, däribland på Stora Bryggeriet.
Dagens Nyheter rapporterar den 1 Oktober.
Fler notiser kring strejken 1897 går ej att finna, så vi får anta att kombattanterna enades efter detta.
Några år senare uppstår en ny konflikt kring ersättningen. Nedan två dokument hittade jag hos Centrum för Näringslivshistoria där Carlsberg håller 4 hyllmeter arkiv för Stora Bryggeriet.
Breven är ställda till Kommerserådet E.A. Gunther och undertecknade av Stora Bryggeriets mångårige vd Karl Edvard Nilsson.
Daterade den 29 augusti och 30 september 1904.
Stora Bryggeriets kreativitet inom reklam och marknadsföring visade sig på olika sätt.
Här har man tillsammans med bryggeriets delägare, bagerierna CW Schumacher och Melcher Lindholm sponsrat med priser till "Skolungdomens Tävlingsskjutning"
Smörgås och pilsner till ungdomarna.
Notis i Dagens Nyheter 5 oktober 1897.
En tilldragelse som väckte mycket uppseende i Sverige och drog Världens blickar mot Stockholm var den Allmänna konst- och industriutställningen 1897.
Mer än 3500 utställare visade upp sina produkter och företag.
Utställningen förlades till Djurgården och pågick mellan maj och oktober. Här fanns naturligtvis uppstickaren Stora Bryggeriet på plats. Man köper redan ett år före öppnandet av utställningen den aningen nedgångna grosshandlarvillan Villa Godthem.
Den förvandlas snart till paviljong med restaurang- och ölhall.
Det blir en omedelbar och omskriven succè.
I tidningen Dagen den 19 juli berättar reportern om åtgången på Villa Godthem. Under utställningens första två månader serveras 100.000 sejdlar öl och 15 kilometer korv.
Stora Bryggeriet säljer restaurangen 1902 och den är som bekant än idag ett uppskattat vattenhål för såväl turister som stockholmare.
Fredagen den 22 December 1905 kan man läsa nedan notis i Svenska Dagbladet.
Detta är början på ytterligare en succè för Stora Bryggeriet och samtidigt, hur konstigt det än kan låta, ett marknadsföringsgrepp som i sinom tid leder till bryggeriets undergång.
Bryggeriets nya slogan var en "Röd" för lagerölet och en "Blå" för pilsnern.
Annonser av närmast modernt snitt i pressen och på emaljskyltar vid stadens utskänkningsställen och livsmedelsbutiker trummade in budskapet; "En röd" "En blå"
Återigen tillverkades en mängd reklamartiklar som ölglas, ölunderlägg och askfat. Kampanjen blev så framgångsrik att öltillverkningen inte hängde med. Man begick då misstaget att släppa ut för färskt öl på marknaden.
Stockholms konsumenter reagerade direkt och försäljningen sjönk som en sten.
På detta följde nästa misstag då överproduktion ledde till för mycket öl i lager som blev gammalt. När även det släpptes ut på marknaden uppstod irreparabla skador i kundkretsen.
Den knivskarpa konkurrensen tålde inga misstag.
1905 kliver K.A. Wallenberg och Stockholms Enskilda Bank av som huvudägare. Åren som följer plågas bryggeriet av vikande försäljning, kreditproblem och jagande fordringsägare. Sommaren 1910 ska Stora Bryggeriet säljas till huvudkonkurrenten Stockholms Bryggerier.
Men affären blir en trasslig och skandalartad historia där mångårige vd:n Karl Edvard Nilsson anklagas för ekonomiska oegentligheter i samband försäljningen. Den 29 oktober 1910 ställer bolaget in sina betalningar och den 9 December 1910 försätts Stora Bryggeriet i konkurs.
Dagen efter begärs även Karl Edvard Nilson i konkurs. På det följer fleråriga rättegångar mot bolagets tidigare vd.
Sista notisen går att läsa i SVD den 17 augusti 1913, då den konkursade vd:n nått förlikning med sina sista privata fordringsägare. Den personliga konkursen avskrives strax därefter.
Den nya ägaren till byggnader och inventarier, AB Stockholms Bryggerier, inrättar snart ett centralmälteri på platsen. Mälteriverksamheten pågår till 1980 då läkemedelskoncernen Kabi Vitrum blir nya ägare.
Under åren som följer rivs många av byggnaderna för att anpassas till den nya industrin. 2009 köper det Schweizbaserade blodplasmaföretaget Octapharma Nordic AB anläggningen.
Octapharma har därefter genomfört omfattande renoveringar exteriört och interiört och anpassat byggnaderna till en verksamhet som idag sysselsätter cirka 1000 personer.
Historien om det bayerska ölet som intog Sverige börjar närma sig 200 år. Och som avslutning höjer vi en bägare för löjtnanten Fredrik Rosenquist af Åkershult som 1843 lät introducera drycken i Sverige.
Lager. Än idag Sveriges mest sålda öl.
Copyright texter och egna bilder: Dan Blomberg 2025.
Tack till Centrum för Näringslivshistoria och
Carlsberg Sverige som gav mig tillgång till Stora Bryggeriets arkiv.
Kommentare