Segling, hunger, frukost och måleri.

Vem hade kunnat ana den kombinationen så sent som vid lunchtid igår.

Eller ja, själva upprinnelsen till det händelserika dygnet är avsaknaden av själva seglingen, Värmdö runt, då jag fick ett sent besked om att kapten insjuknat.

Även en inställd segling kan bli en sorts segling. Oförutsedda händelser är de oanade upplevelsernas moder skulle man också kunna säga. D.v.s om man är lite pragmatiskt lagd.

Resan från Väddö till Annedal fick till att börja med en rejäl omväg över Knivsta och Sigtuna. I Knivsta tillbringade jag en hel del tid med nyvunna vänner de spännande åren 1974-1976, alltså då jag var 18-20 år.

Ett vilt infall gav vid handen att en av dem bodde kvar där fortfarande men vi har inte setts på 35 år. Åka förbi och knacka på ? Så där "helt apropå..." som det hette i de enklare folklagren där jag växte upp.

Men jag menar vad vet man, efter 35 år. Det kan ju bli väldigt konstigt eller pinsamt. Men sak samma, så får det bli tänkte jag. Är han synlig runt tomten så kör jag på.

Men omständigheterna räddade mig denna gång. Huset såg öde ut denna dag så färden gick vidare mot gamla Sigtuna.

Inte mycket nytt att säga där. Staden där Blombergs i 5 generationer i större eller mindre utsträckning trampat runt, levat och verkat, ligger fortsatt kvar med sina dryga 1000 år i backspegeln.

Där förr vid hamnen fanns en liten filial till Johans Kiosk på Storgatan kan man nu få en Kabanoss med bröd, cola, bärs eller sprit. Men jag valde Festis med sugrör till korven för att slå an till barndomens små högtidsstunder.

Det var inte mycket till måltid och när jag sent om sider nådde Annedal var affärer och restauranger stängda och kylskåpet tomt. Jag fick härda ut med ett par skorpor och ett glas vatten.

Stöp i säng efter midnatt men vaknade 04:00 med skrikande mage. Ytterligare 3 skorpor, denna gång med marmelad, räckte inte långt nu heller.

04:50 fick jag den djärva och lysande iden att ringa nattportieren på Courtyard Marriott vid Lindhagensplan.

Kanske kunde man få köpa en frukost på plats innan morgonens sjukbesök på Kungsholmen.

2 signaler...”Welcome to Courtyard Marriott, what can I help you with...sure no problem”

Bara det, riktig service och en skön flash från det ständigt närvarande internationella sus jag lämnat bakom mig. Eller ja, sanning att säga satt jag 90% av tiden på Alströmergatan.

Tack för passningen, Jante bakom örat.

Väl på snurr i Lindhagensrondellen vid 9-tiden kunde jag konstatera att några p-platser knappast fanns inom synhåll förutom några framför hotellets entrè för hotellgäster. Skulle jag nu kunna utverka ett p-tillstånd i receptionen som simpel frukostgäst ?

Jodå, det gick bra, mycket tack vare min väl dokumenterade morgoncharm - trots kortbrallor, slippers och skrynklig Hawaiiskjorta.

Vem vet numera när Världens rikaste man ser ut som killen på macken. Bara att hålla god min vid receptionsdiskarna.

Sedan var det bara att gå “all-in” på något som närmast kan liknas vid ett oblygt “frukost-lunch-intag” Samlat styckepris hade nog landat på 750:- men här kom jag undan med 220:- inklusive fri parkering.

Som bonus kunde jag ta del av grannbordets amerikanska turister, flitigt kommenterande sina Sverigeintryck.

Sist men inte minst på detta dygn av oanade upplevelser vill jag slå ett slag för dokumentären om konstnären John E Franzen på SVT Play, från 1977 (ett par av hans bilder bifogade här)

Och inte minst den nyligen gjorda längre intervjun med honom, nu i 80-årsåldern. Sök på Youtube: Hur man blir konstnär - John E Franzen

Ett spännande liv och ett intressant livsöde.

Även för den måttligt konstintresserade, men som kanske kan bli. Som jag.