Nya morgonstråk

Nya morgonstråk 1.

Annedal hänger precis på yttersta kanten av postadress Bromma innan allt störtar ner i Bällstaåns mörka vatten och förvandlas till Sundbyberg.

Så beroende av sociala ambitioner, traditioner, identifikationer och dagsform kan man med fog hävda att man bor i Bromma eller Sundbyberg, eller ja, i Annedal då.

Men medan Sundbybergs hjärta Sturegatan bara ligger tio minuters promenad bort så får man gå en timme för att nå Grönviksvägens ättestupa där Bromma försvinner ner i Mälarens djup och förvandlas till Ekerö på andra sidan.

Påfallande få utanför den närmaste geografiska kretsen känner till Annedal.

Kanske hört namnet, inte mer.

Nämner man däremot Mariehäll vet de flesta var det är. Annedal var ursprungligen en tomt intill Bällstaån från slutet av 1800-talet.

Men precis som vid vår tidigare boplats, Norra Djurgårdsstaden, där man klippt ur en rejäl kaka ur Hjorthagen och skapat ett nytt bostadsområde, fick här Mariehäll släppa till en rejäl landmassa.

Mer likheter är den tio minuter långa promenaden till Sturegatan.

Men förutom namnet stannar nog likheterna där.

Flexibiliteten för den socialt ängslige är dock god även i Norra Djurgårdsstaden. ”Jag bor på Djurgården” eller ”jag bor i Hjorthagen”, eller ja, i Norra Djurgårdsstaden då, ger breda anpassningsmöjligheter efter situation, miljö och dagsform.

Det tog faktiskt ett par år i Norra Djurgårdsstaden innan det gick upp för mig att vi tillhörde Engelbrekts församling. Geografiskt går den ända från Ålkistan på Norra Djurgården och ner över Valhallavägen till Stureplan.

Som läsare kanske minns är det trots åratal av träning något som skaver när jag rör mig i Stockholms fashionablare lokaler och kvarter.

Man får kämpa.

Brukade tänka på det när jag vid cykelturer tidiga morgnar över Södra Djurgården och hem via Strandvägen såg gamle fotbollstränaren Tord Grip komma stretande på sin morgonpromenad i snålblåsten uppför Sturegatan.

Så långt ifrån uppväxtens Ytterhogdal man kan komma. Men kanske ändå med vissa likheter till ändlösa träningspass på ett ödsligt Stora Valla i Degerfors.

Ensam mot elementen.

Men vad vet jag.

Alltför ofta försöker vi passa in våra egna klossar, föreställningar och bilder i det vi ser. Han kanske trivs som fisken i vattnet. Där får man passa sig.

Precis vid Bällstaån på Sundbybergs sida ligger gamla Maraboufabriken och Marabouparken.

Marken där parken idag ligger tillhörde fram till 1937 Sundbybergs gård som var i stadens ägo.

Mot löfte till Sundbybergs stad att parken även skulle vara tillgänglig för allmänheten fick Marabou köpa tomten. Chokladtillverkningen flyttade redan på 70-talet till en ny fabrik i Upplands Väsby.

Väl synlig än idag från pendeltåget.

Men, kvar är alltså denna gröna oas mitt i Sundbyberg, med konstutställningar och utmärkt cafè/restaurang.