Mot Åland.
Åland & annat 1.
Så här gjorde bara våra mest disträa affärskunder.
Eller resebyråfolk på egen semester, det är en klassiker.
Men det var därför vi fanns. För att fixa, ställa tillrätta, boka om och trösta våra kunder.
Men nu var det alltså jag själv. Stranded i Åländska skärgården.
Men vi tar det från början. Jag hade bara varit hemma några dagar från Norrlands sejouren när det passade bra att klämma in en bilsemester till.
Stockholm-Åland-Brändö-Åbo skärgård-Kökar-Stockholm.
En rutt som jag länge sett fram emot att få åka. Starka barndomsminnen på gång.
0530 ringde klockan och 0745 skulle Viking Grace lätta från Stadsgården mot Mariehamn. Grace kom 2013 och kan lätt förväxlas med Glory som kom 2022.
Det kaos som är runt Slussen numera har förgrenat sig ändå bort till Tegelvikshamn och Viking terminalen. Varför det heter Tegelvikshamn och inte Tegelvikshamnen har jag inte lyckats utröna men tidigare låg här en vik, Tegelviken, som fylldes ut 1910.
Vem bryr sig tänker du ? Jo, 6-åringen i dig och 66-åringen som plötsligt blivit utsläppt i andra ändan av röret. Med tid att lösa alla obesvarade frågor.
Ett myller av bilar och kryssningsresenärer mötte mig när jag svängde ner från Stadsgården. Enligt alla logiska beräkningar och med full koncentration på gällande skyltning borde det stämma. Men efter en kort stund insåg jag att något var fel.
Jag hade svängt runt nere på kajen och hamnat i det avkörande trafikflödet från Åbo-färjan. Bara att bita ihop, bryta sig ur och pröva på nytt.
Förutseende nog hade Viking Line eller om det var Stockholms hamnar avdelat en trafikvakt som på plats såg min förvirrade uppsyn ”Nä, du måste tillbaka 300 meter längs Stadsgården, höger, höger och sedan höger” ”Ok till Fotografiska alltså ?” ”Precis!”
Väl ombord på bildäck efter att ha rundat Fotografiska kunde jag konstatera att det bara var jag och en personbil till som skulle till Mariehamn denna onsdag morgon. Ingen kioskvältare med andra ord.
Om vi då gör ett djärvt kast 60 år tillbaka till forntid, 1962, samma år som Keith Richards drog första riffet med Rolling Stones, hittar vi den 6-årige Dan på däck, under sin första utlandsresa som gick till Åland och Flaka.
Det var stort. Klubbkavajen har jag fått ärva av min 10 år äldre bror.
Jag tror samma kavaj hängde med ända upp till ”hipporna” i 5-6:e klass. På den andra bilden sitter vi alla tillsammans, pappa är fotograf. Mamma är ju ursnygg.
Övriga ser lite missbelåtna ut i ögonblicket.
Kanske fick vi inte besöka cafeterian utan hålla oss till hembakt och kaffetermos ute på däck. Färjan vi åkte med kunde ha varit den på bilden.
Till skillnad från det glesa bildäcket denna augustimorgon 2022, var det på den tiden ett hårt tryck på Ålandsresorna. Det stod för oss barn en air av spänning och äventyr kring Åland och Kökar.
Kökar, där vår fasters man Sven växte upp och dit jag skulle återvända flera gånger senare i livet.
Comentários