Kyrkogården

Mellan Karlskoga och Nora viker jag av på en enslig skogsväg.

Efter ett tag når jag den lilla öde bruksorten Rockesholm, vars järnbruk låg på platsen mellan 1722 och 1894.

Där dyker skylten upp: Kyrkogården.

En smal vägremsa leder ett par hundra meter in i skogen till en liten kyrkogård. Helt utan kapell eller kyrka. En märklig stämning råder på platsen.

Har inte stött på något liknande i Sverige. Det jag närmast kommer att tänka på är den nersjunkna judiska begravningsplatsen på Kungsholmen, vid Alströmergatan.

Samma kvarlämnade känsla.

Hittar denna information på nätet:

Brukskyrkogården.

Patron Olov Holmgren var initiativtagare till att Rockesholms kapellag 1774 fick en egen begravningsplats. Domkapitlet i Västerås skickade emellertid med vissa förbehåll. Bl.a att inget kapell fick byggas på begravningsplatsen och att ingen som inte tillhörde kapellaget fick begravas där.

Brukspredikanten Edvard Viding lär ha sagt följande vid invigningen:

”Här finns ingen orgel, men skogen själv sjunger liksom forsen fjärran om hur det sorlande jordelivet en gång förtonar inför Evighetens frid.”

Muren kring kyrkogården kom till långt senare, ca 1955.

Den lades av Gunnar Blomberg från Gottebol utanför Karlskoga.

Materialet kommer från Sörby. Stenen kördes till kyrkogården av "Kalle i Skärtorp."