Åter till Grängesberg.

Under 2023 passerade jag Grängesberg två gånger och övernattade på Disponentparkens B&B.

Nu är jag tillbaka på denna favorit. Startade resan måndag morgon från Sandviken på Väddö.

Har under dagen passerat Hargshamn, Gimo, Österbybruk, Tierp, Söderfors, Hedesunda, Hedemora, Österfärnebo, Horndal, Garpenberg, Säter, Smedjebacken och Ludvika.

Jag gillar skarpt de här gamla landsortsbyarna och småsamhällena. Transporterna där emellan är däremot inte särskilt upphetsande i denna del av Sverige.

Långa raksträckor med bara skog.

Men sista biten från Hedemora upp till Grängesberg i kvällssol var mycket fin. Grängesberg är en av Bergslagens klassiska gruvorter med en historia som går tillbaka till 1500-talet.

Under många år styrdes världens största järnmalmsflotta från Grängesberg. Porten mot resten av Världen låg i Oxelösund dit malmen fraktades per järnväg.

Några år runt 1900 var Grängesbergsbolagen Sveriges mest lönsamma företag. Tiderna ändrades och konkurrensen på världsmarknaden hårdnade. Grängesberg höll ändå emot bra och mellan åren 1950 till 1975 hade Grängesberg ett oerhört jämt befolkningsunderlag på runt 6000.

1989 lades gruvorna ner och idag bor här cirka 3000 personer.

Orten domineras idag industriellt av Spendrups som 1976 köpte Grängesbergs bryggeri. Bryggeriet har funnits här sedan 1897 och har idag cirka 500 anställda.

När jag anländer till den gamla Disponentbostaden för Grängesberg insomnade gruvor är jag nattens enda gäst. Nyckel till huset och rummet erhålles via en lucka med kodlås intill ytterdörren.

Det här är ett oerhört charmigt ställe. Lite slitet och bedagat men samtidigt välhållet.

Namnet Disponentparken tillkom 1995 efter att ”Trädgårdsföreningen Disponentparken” bildats med syftet att tillvarata byggnadens unika historia med tillhörande park.

Verksamheten drivs inom begreppet ”socialt företag” där företagets huvudsakliga mål inte är ekonomisk vinning, utan social delaktighet och integrering. Sociala företag betalar inga arbetsgivaravgifter och vinster ska återinvesteras i verksamheten.

Disponentparken har 28 delägare, företag och privatpersoner.

Av de 25-30 personer som jobbar på Disponentparken är endast 2-3 stycken anställda på vanligt sätt.

Några är sommarjobbande ungdomar och övriga är sådana som av olika skäl haft svårt att finna sin plats i samhället.

Ett stenkast från den gamla Disponentbostaden ligger Cassels.

En donation från grundaren av Grängesbergs gruvor, Sir Ernest Cassel 1852-1921.

En magnifik byggnad och konsertlokal som saknar sin like för att husera i en svensk bruksort.

Anders Zorns porträtt av Ernest Cassel från 1907. Foto. Bukowskis.

Arkitekturen fick efter Cassels inrådan sin inspiration från dåtidens nyantika strömningar, med Bank of England som förebild.

Cassel kom 18 år gammal till bankirfirman Bischofsheim & Goldsmidt i England där han vid 22 års ålder blev chef och senare dess ägare. Hans karriär som affärsman var makalös.

Ett projekt inom firman var ”Swedish Central Railway” vilket ledde honom till gruvorna i Grängesberg och malmfälten i norr. Han såg kopplingen mellan gruvor, järnväg och Oxelösunds hamn och bildade 1896 TGO, ”Trafikaktiebolaget Grängesberg Oxelösund”

Detta bolag utvecklades de närmast följande åren till ett multinationellt företag utan sin motsvarighet i dåtidens Sverige. Cassel var nära vän med Anders Zorn och blev en viktig länk för Zorns senare framgångar som porträttmålare i USA.

Jag vaknar 0615 och går upp. Får en timme för mig själv i huset och parken innan personalen anländer.

Det är en vacker morgon och efter en bra frukost är det dags att ta sig an den nya dagen.

Mot Filipstad där jag ska träffa Bildmannen.